Äntligen börjar det hända saker!
Nu lider sommaren mot sitt slut. Temperaturerna om nätterna är inget att skryta med och idag på morgonen tvingades jag till och med att ha värmen på fullt i bilen! Ja, sommaren är helt klart på väg mot andra delar av världen. Snart är det alltså dags för höstrusk och efter det vinterns bitande köld. Ja ja, man får se det från den ljusa sidan: Efter vintern kommer våren med sina vackra färger för att sedan välkomna sommaren. Och visst är det väl så, att för att kunna uppskatta sommaren måste man uppleva vinterns köld. Hoppas bara man slipper ca 1m snö denna vinter;) Det var ett tag sedan jag uppdaterade min blogg senast och det beror nog mest på att jag dels haft sommarjobb (tekniska kontoret) men även praktiserat en hel del på en ryttarförening. Jag som alltid varit rädd för hästar... Men nu kan jag till och med ta ut/in hästar till/från deras hagar :) Har också lärt mig rykta, borsta, fodra och lärt mig ta hand om hästar lite allmänt. Och jag måste säga att jag har trivts jättebra bland hästarna och personalen som jobbar där:) Nu har jag dock lämnat stallet bakom mig, kan ni gissa varför? Jo! Jag har nämligen kommit in på omvårdnadsutbildningen jag sökte till =D I tre terminer framöver kommer jag alltså läsa till undersköterska. Efter denna utbildning kanske jag pluggar vidare direkt, min dröm är nämligen att bli ambulanssjukvårdare. Jag vill hjälpa människor, det är det jag föddes till. Inte bara medicinskt utan även psykiskt, att kunna stötta och trösta när det behövs. Jag är verkligen tacksam över att ha fått denna möjlighet i livet och ska ta vara på varje skoldag till 100%. :)
Förutom skolan är jag fortfarande lika djurintresserad och tränar aktivt med mina tre shelties. Frankie och jag gick en nybörjarkurs i agility i Skede nu i våras och det var en mycket givande kurs. Måste säga att jag har en väldigt duktig hund. Frankie kan redan alla hinder bra. Det som ibland kan bli problem är kommunikationen från mig till Frankie. Frankie lyssnar så väl på mina signaler att varje litet fel jag gör snappar han upp. Jag har alltså en hund som lyssnar väldigt bra på mig, det är jag som inte är riktigt hundra på signalerna jag ger honom. Därför ska Jag och Frankie gå en fortsättningskurs nu i höst. Den kursen är en kurs som handlar mycket om "handling". Det behövs känner jag. Snart ska även Frankan kastreras, närmare bestämt den 14/9. Då ska han också HD-röntgas så jag får veta hur hans höfter ser ut. Lite nervös inför detta är jag men tror och hoppas att det ska gå bra.
Love är mitt lilla ljus. Han är kärleken själv och sprider så mycket glädje. Trots att Love är väldigt mån av att inte göra som jag säger och är väldigt lättstressad är han världens underbaraste kärlekshund. Vi tränar lydnad varje dag men än går det inte framåt. Love är som han är, men så go´ändå! Love har varit på utställning 2 gånger hittills, första gången på kristi himmelsfärdsdagen i år. Då var vi i Åseda på utställning och Love blev BIR, BIG-4 samt fick HP. Debuten blev lyckad:) Andra gången var vi i Skede på njudungs brukshundklubb. Där kom Love 2:a av totalt 2 hundar som deltog, inte lika bra som första gången. Love var väldigt nervös denna dag, åskan hängde i luften och Love har åskfobi. Sheltien som vann var en hane, lite yngre än Love tror jag, en mycket snygg hane i perfekt storlek och perfekt kropp. Han var en värdig vinnare tycker jag:)
Kazper är också underbar, min lilla valp som snart är 10 månader gammal. Nu är han ca 35cm hög och har tyvärr stå-öron utan "kluddet" i öronen. Men det gör inget, han är min lilla älskling med eller utan perfekta öron:) Kazper och jag gick en valpkurs i Norrhult innan sommaren och den kursen gjorde mycket med hans nervositet bland andra hundar. Tyvärr fick vi hoppa över de 3 sista kurstillfällena eftersom Kazper mådde så dåligt av att åka bil. Jag tränar bilåkning med honom ett par gånger i veckan, korta sträckor förstås, och det verkar som det går åt rätt håll nu. Jag hoppas detta försvinner helt så småning om, jag vill gärna gå en fortsättningskurs med honom när han är lite äldre. Och då är det bra om han kan åka bil.
Bland de övriga djuren har det hänt en hel del saker. Min älskade Molly försvann för ett par månader sedan och sedan dess har ingen sett till henne. Jag tror hon finns bland änglarna nu, min lilla Molly... Saknar henne! Hoppas hon har det bra vart hon än finns nu. Månssan försvann för en vecka sedan och då hon aldrig brukar gå någonstans blev vi alla förstås väldigt oroliga för henne. Igår kom hon dock hem igen, oskadd men hungrig. Är så glad att hon kom hem igen:) Gammelkatten Lisa ställde till det i vintras efter att hon varit skadad och haft en infektion. Hon gick på penicillin och vi höll henne inne en lång tid för att hon inte skulle skada sig på nytt. Hon fick enligt veterinären inte äta p-piller under en tid för att det tydligen skulle vara skadligt ihop med medicinen. Men en dag stack hon ut och var borta ett par timmar. Frid och fröjd, trodde vi... Efter ungefär 6-7 veckor insåg vi att Lisa faktiskt blivit rund som en fotboll och vi tänkte att: nej, men hon kan ju inte vara dräktig. Men jo, det var hon. Med tanke på att Lisa då var 13 år gammal blev vi förstås väldigt oroliga för henne. Som tur var gick allt bra med förlossningen och kattungarna. Två små kattungar föddes den 26 mars, en bruntigré hane och en bruntigré/vit hona. Jag döpte dom till Kovu och Kiara efter Lejonkungen II-filmen. Dessa 2 kattungar har nu fått helt underbara hem ungefär 10 mil ifrån varandra. Kovu fick namnet Cuyo och Kiara kallas numer för Kajsa. Väldigt fina namn:)
Vi har också fått ett nytillskott i familjen. En liten rödtabby-vit långhårig kattunge vid namn Zimbah. Han skulle inte kommit till mig egentligen men han var vanvårdad, full av tovor, hade inälvsparasiter och var svårt drabbad av öronskabb. Dessutom har han ett överbett och har lite problem med att tugga stora torrfoderbitar. Stackarn hade varit tvungen att leva på ett billigt (och väldigt dåligt) torrfoder för vuxna katter som ju innehåller för lite nyttigheter för en växande kattunge och som dessutom är alldeles för stora bitar. Zimbah kunde knappt få i sig av detta foder och i kombination med masken i magen var han väldigt mager när jag tog hand om honom. Nu när det gått 3 veckor är han avmaskad, har fått ett bra foder och har gått på sig mer än 4 hekto. Nu har han bra med hull som en liten kattunge behöver för att växa bra. I fredags förra veckan var jag hos veterinären med honom och han fick behandling för sin öronskabb + blev vaccinerad. Om en månad ska han tillbaka för kontroll och få sin andra vaccinationsspruta. Om några månader ska han även kastreras.
Mina fåglar mår bara bra. De har nu en stor voljär (2m x 1m x2m) att flyga runt i. De trivs verkligen:)
Ja, det var lite om mig och mina djur. Njut nu av sommaren, än finns en liten del av sommaren kvar. Ha det bäst! Kramar/carro
Förutom skolan är jag fortfarande lika djurintresserad och tränar aktivt med mina tre shelties. Frankie och jag gick en nybörjarkurs i agility i Skede nu i våras och det var en mycket givande kurs. Måste säga att jag har en väldigt duktig hund. Frankie kan redan alla hinder bra. Det som ibland kan bli problem är kommunikationen från mig till Frankie. Frankie lyssnar så väl på mina signaler att varje litet fel jag gör snappar han upp. Jag har alltså en hund som lyssnar väldigt bra på mig, det är jag som inte är riktigt hundra på signalerna jag ger honom. Därför ska Jag och Frankie gå en fortsättningskurs nu i höst. Den kursen är en kurs som handlar mycket om "handling". Det behövs känner jag. Snart ska även Frankan kastreras, närmare bestämt den 14/9. Då ska han också HD-röntgas så jag får veta hur hans höfter ser ut. Lite nervös inför detta är jag men tror och hoppas att det ska gå bra.
Love är mitt lilla ljus. Han är kärleken själv och sprider så mycket glädje. Trots att Love är väldigt mån av att inte göra som jag säger och är väldigt lättstressad är han världens underbaraste kärlekshund. Vi tränar lydnad varje dag men än går det inte framåt. Love är som han är, men så go´ändå! Love har varit på utställning 2 gånger hittills, första gången på kristi himmelsfärdsdagen i år. Då var vi i Åseda på utställning och Love blev BIR, BIG-4 samt fick HP. Debuten blev lyckad:) Andra gången var vi i Skede på njudungs brukshundklubb. Där kom Love 2:a av totalt 2 hundar som deltog, inte lika bra som första gången. Love var väldigt nervös denna dag, åskan hängde i luften och Love har åskfobi. Sheltien som vann var en hane, lite yngre än Love tror jag, en mycket snygg hane i perfekt storlek och perfekt kropp. Han var en värdig vinnare tycker jag:)
Kazper är också underbar, min lilla valp som snart är 10 månader gammal. Nu är han ca 35cm hög och har tyvärr stå-öron utan "kluddet" i öronen. Men det gör inget, han är min lilla älskling med eller utan perfekta öron:) Kazper och jag gick en valpkurs i Norrhult innan sommaren och den kursen gjorde mycket med hans nervositet bland andra hundar. Tyvärr fick vi hoppa över de 3 sista kurstillfällena eftersom Kazper mådde så dåligt av att åka bil. Jag tränar bilåkning med honom ett par gånger i veckan, korta sträckor förstås, och det verkar som det går åt rätt håll nu. Jag hoppas detta försvinner helt så småning om, jag vill gärna gå en fortsättningskurs med honom när han är lite äldre. Och då är det bra om han kan åka bil.
Bland de övriga djuren har det hänt en hel del saker. Min älskade Molly försvann för ett par månader sedan och sedan dess har ingen sett till henne. Jag tror hon finns bland änglarna nu, min lilla Molly... Saknar henne! Hoppas hon har det bra vart hon än finns nu. Månssan försvann för en vecka sedan och då hon aldrig brukar gå någonstans blev vi alla förstås väldigt oroliga för henne. Igår kom hon dock hem igen, oskadd men hungrig. Är så glad att hon kom hem igen:) Gammelkatten Lisa ställde till det i vintras efter att hon varit skadad och haft en infektion. Hon gick på penicillin och vi höll henne inne en lång tid för att hon inte skulle skada sig på nytt. Hon fick enligt veterinären inte äta p-piller under en tid för att det tydligen skulle vara skadligt ihop med medicinen. Men en dag stack hon ut och var borta ett par timmar. Frid och fröjd, trodde vi... Efter ungefär 6-7 veckor insåg vi att Lisa faktiskt blivit rund som en fotboll och vi tänkte att: nej, men hon kan ju inte vara dräktig. Men jo, det var hon. Med tanke på att Lisa då var 13 år gammal blev vi förstås väldigt oroliga för henne. Som tur var gick allt bra med förlossningen och kattungarna. Två små kattungar föddes den 26 mars, en bruntigré hane och en bruntigré/vit hona. Jag döpte dom till Kovu och Kiara efter Lejonkungen II-filmen. Dessa 2 kattungar har nu fått helt underbara hem ungefär 10 mil ifrån varandra. Kovu fick namnet Cuyo och Kiara kallas numer för Kajsa. Väldigt fina namn:)
Vi har också fått ett nytillskott i familjen. En liten rödtabby-vit långhårig kattunge vid namn Zimbah. Han skulle inte kommit till mig egentligen men han var vanvårdad, full av tovor, hade inälvsparasiter och var svårt drabbad av öronskabb. Dessutom har han ett överbett och har lite problem med att tugga stora torrfoderbitar. Stackarn hade varit tvungen att leva på ett billigt (och väldigt dåligt) torrfoder för vuxna katter som ju innehåller för lite nyttigheter för en växande kattunge och som dessutom är alldeles för stora bitar. Zimbah kunde knappt få i sig av detta foder och i kombination med masken i magen var han väldigt mager när jag tog hand om honom. Nu när det gått 3 veckor är han avmaskad, har fått ett bra foder och har gått på sig mer än 4 hekto. Nu har han bra med hull som en liten kattunge behöver för att växa bra. I fredags förra veckan var jag hos veterinären med honom och han fick behandling för sin öronskabb + blev vaccinerad. Om en månad ska han tillbaka för kontroll och få sin andra vaccinationsspruta. Om några månader ska han även kastreras.
Mina fåglar mår bara bra. De har nu en stor voljär (2m x 1m x2m) att flyga runt i. De trivs verkligen:)
Ja, det var lite om mig och mina djur. Njut nu av sommaren, än finns en liten del av sommaren kvar. Ha det bäst! Kramar/carro