Regnbågens bro
Så kallas den på grund av alla dess färger.
När ett för någon betydelsefullt djur dör,
så kommer det till denna plats.
Här finns ängar och kullar för våra speciella vänner
så att de kan springa och leka med varandra.
Här finns tillräckligt med mat, vatten och varmt vårväder,
och alla våra vänner har det varmt och skönt.
Alla som varit gamla och sjuka blir friska igen,
de som varit skadade blir helade igen.
Precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöja, utom för en sak.
De saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker med varandra.
Tills dagen kommer då en av dem stannar upp och tittar i fjärran.
Öronen spetsas, noser vädrar och de klara ögonen blir intensiva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen.
Hans ben bär honom fortare och fortare över det gröna gräset.
Han har sett dig.
Och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening som varar för evigt.
dina händer smeker på nytt din älskade väns mjuka päls,
och du ser återigen in i ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.
Sen går ni tillsammans över regnbågens bro
för att aldrig skiljas åt igen.
Författare okänd...
Jag såg en fågel
den var vacker som få.
dess ögon jag minns.
Å, vad jag suckade av kärlek.
då gick ett ljus upp för mig,
hans ögon var någon annans.
Hans fjädrar hade inte alltid varit fjädrar.
Hans vingar hade inte alltid varit vingar.
Det han hade varit, var min älskade katt.
Med 4 ben, 2 ögon, 1 nos, len päls och ett varmt hjärta.
Jag såg en fågel,
nu svävar han högt i skyn.
Och dess ögon jag minns
i djupet av mitt hjärta.
Min älskade vän,
min vän kom för att säga farväl.
För han rycktes ifrån mig för snabbt.
Utan att vi kunde ta farväl.
Nu är han en fågel,
men jag vet att djupt därinne.
Där är det en katt.
En katt så snäll,
en katt så mjuk och gosig.
Jag såg en fågel
och nu är den borta.
Den har flugit tillbaka,
till den plats han hör hemma.
Den platsen är mitt hjärta.
Men hjärtat saknar ögon,
därför kom han för att visa sig.
För att ta farväl en sista gång.
Jag såg en fågel
Och den letade sig hem.
Hemmet är mitt hjärta,
och det kommer det alltid att vara.
Till den dag jag kommer till dig,
och blir en ängel med dig.
Du har gett mig glädje,
ett leende på mina läppar.
När jag kan känna dig,
ditt spinnande, djupt inom mig.
Nu vet jag, att du lever för evigt.
Inom mig, lever hoppet kvar....
Min ängel
så brukade vi mysa
När du låg i min famn
och jag strök din mjuka päls
Då önskade jag
att det skulle förbli vi två för alltid
Men tyvärr flyttade du till regnbågens bro
alltför tidigt
Där bor du nu
Och varje natt vet jag att du ligger bredvid
för i mina drömmar är det fortfarande vi två
Någon gång kommer vi mötas igen, min ängel
Då kommer solens strålar åter lysa
på vår värld
My human
Varför känner ditt hjärta så mycket smärta?
Vet du inte att du kommer få se mig igen?
En gång kommer även ditt namn kallas.
Du kommer se att jag inte är gammal längre.
Här vid bron är vi friska och unga.
Jag ska välkomna dig med mina varma, kärleksfulla kyssar.
Varför fäller dina ögon så många tårar?
Minns du inte alla våra lyckliga år?
Tänk bara på alla glada lekstunder.
Glöm inte att du kommer få hålla mig igen,
en dag i avlägsen framtid.
Jag ska leka vid bron tills jag från horisonten hör,
dina närmande fotsteg då din tid snart är slut.
Varför fräter denna skuldkänsla inom dig?
Kärlek, jag vet att du gjorde det av kärlek.
Ålder och sjukdom tog mitt hjärta.
Du gjorde det rätta som lät oss skiljas åt.
Min själ bor i ditt hjärta och din själ.
I ditt minne ska du se mig när du ropar mitt namn.
Varför sjunker du så djupt i förtvivlan?
Jag är fortfarande här, min kärlek är ännu här.
Från ditt synfält är jag borta, men jag är inte långt borta.
Jag är här vid bron, du kommer se mig igen en dag.
Min ande är fri nu, men bor ändå i ditt hjärta kvar.
Min människa, min människa, ser du inte att jag älskar dig?
------
Författare: okänd
Originaltitel: "My Human"
Översättning: Jag